Kottskallar och burna fötter

Har tillbringat helgen i Stockholm och i Strängnäs för att göra en massa skolarbete till C-uppsatsen. Jag och Tess åkte ut till Bromma (ett jävla krångel med både buss och tunnelbana) för att intervjua folk på Prisma, var intressant och det var jättetrevliga killar vi snackade med. I bilen på väg till Strängnäs hörde vi på julkalendern på radio, har inte följt den men det behövdes inte för att kunna hänga med någonnär. De hade designat en talande (snarare sjungande!) soptunna som sa ifrån när folk kastade saker på marken istället för i soptunnan. Tanken var att när folk sen slängde skräp i soptunnan skulle den svara artigt och belevat med "tack så mycket frun/herrn". Det blev dock lite fel i kretskortet när en tant skulle slänga sin julgran...

- Tack så mycket, kottskalle!

I en annan episod längre fram i programmet utbröt fullt slagsmål mellan soptunnan och en ilsken tant...

- Aaj! Du slog mig rakt på locket!

Jag skrattade så jag trodde jag skulle avlida... det går inte att beskriva hur roligt det var! ^^ Måste gå in på SR:s hemsida och kolla om det går att hitta det där avsnittet igen, det var bara så sjukt jävla roligt. :P

Gårdagen spenderade jag och therese som sagt i Strängnäs och hade vårt studiebesök där Baluba och SVT sände "Dansbandskampen" (jag vet, inte riktigt min kopp te, men en TV-produktion är ju trots allt en TV-produktion att studera även om den handlar om dansband). Vi vandrade runt backstage och tittade hur folk jobbade och så, och satt med sändningsteamet i OB-bussen under genrep och sändning. Var jättespännande, och det är intressant att se hur de löser problem som uppstår mitt i allt. :P Helt plötsligt fryser bilden som går ut i sändning och bildproducenten gastar "signalen bröts! in med kamera 5!" och så är det full panik i några sekunder och sen fortsätter allt som det ska. TV när det är som bäst, haha. ^^

En av gårdagens roligaste kommentarer var när vi stod utanför receptionen och väntade på att få våra backstage-badges utskrivna... då kom det tre stycken tjejer som jobbade som kändis-värdinnor (fick jag veta senare), varpå en av dem utbrister med klagande stämma:

- Jag är så trött att jag knappt orkar bära mina egna fötter!

Mycket skickligt gjort, fröken, själv bär jag inte mina fötter utan brukar för det mesta använda dem till att gå på. :P Behöver jag säga att hon var blond...? Nej fy nu var jag elak och inte politiskt korrekt, men oh well, så kan det vara ibland! ^^

Är i alla fall otroligt skönt att vara hemma i Falun igen, längtar efter min Johan så jag vet snart inte vart jag ska ta vägen... Men det är ju trots allt bara två veckor kvar tills vi ses innan jul, så det ska jag nog klara!