Lunar-suicide
Japp, nu är det äntligen avklarat. Nu har jag tagit livet av mitt Lunarkonto. Efter 6 1/2 års medlemskap sade jag äntligen "byebye!" till den där fjortiscommunityn. Eller, det får man tycka som man vill men det är min åsikt. Därmed inte sagt att alla som vistas där är fjortisar, men merparten är det i alla fall... Att jag inte gjort det tidigare bygger mer på lathet... och ointresse. Som att jag skulle bry mig? Haha. Från 1:a December 2000 till 4:e April 2007 existerade mitt lunarkonto. Now, no more.
Satt och kopierade av alla dagboksinlägg jag skrivit på lunar, kan vara kul att ha kvar liksom. Hur många sidor det blev i Word? 155. 155. Etthundrafemtiofem!!! HUR mycket som helst! Shit vad man skrivit... Och gud så patetisk man låter då man i början föll för det där jälva "lunar-snacket" och kommenterar helt patetiska saker... Fast man hittar ett och annat guldkorn. Som när malin och johanna hoppade fram, gjorde "peace"-tecknet med fingrarna och unisont utropade "PRÄLLEMAKT!". Det hade jag totalt glömt, men jag minns att det var sjukt roligt. ^^ Men fy fan vad elaka en del människor har varit. Begriper inte hur man stått ut. Allt är relativt för det finns alltid de som har det värre men i alla fall. En del folk alltså... Gah. Jag har inte läst igenom allt (Hur fan skulle jag hunnit det?!) men det kanske jag gör så småningom. Det är ju ofrånkomligt en del av ens liv som passerat, och det kan vara bra att se tillbaka på den man var, vad man har utvecklats ur... Eller så inte. Vissa saker mår man alltid bäst av att glömma.
Satt och kopierade av alla dagboksinlägg jag skrivit på lunar, kan vara kul att ha kvar liksom. Hur många sidor det blev i Word? 155. 155. Etthundrafemtiofem!!! HUR mycket som helst! Shit vad man skrivit... Och gud så patetisk man låter då man i början föll för det där jälva "lunar-snacket" och kommenterar helt patetiska saker... Fast man hittar ett och annat guldkorn. Som när malin och johanna hoppade fram, gjorde "peace"-tecknet med fingrarna och unisont utropade "PRÄLLEMAKT!". Det hade jag totalt glömt, men jag minns att det var sjukt roligt. ^^ Men fy fan vad elaka en del människor har varit. Begriper inte hur man stått ut. Allt är relativt för det finns alltid de som har det värre men i alla fall. En del folk alltså... Gah. Jag har inte läst igenom allt (Hur fan skulle jag hunnit det?!) men det kanske jag gör så småningom. Det är ju ofrånkomligt en del av ens liv som passerat, och det kan vara bra att se tillbaka på den man var, vad man har utvecklats ur... Eller så inte. Vissa saker mår man alltid bäst av att glömma.
Kommentarer
Trackback